Många gånger försöker jag att frysa tiden, ett försök att suga in ögonblicket så att man kan bära med sig det som ett minne. Som tex när man ligger på stranden i ett varmt land, sippar på en kall öl och spanar ut över ett böljande hav. Då försöker jag frysa tiden, tänker att detta skall jag komprimera och spara i hårddisken så att jag kan plocka fram det en dag när jag känner mig lite låg. Man blundar och tänker -"1,2,3, frys tiden, frys tiden, frys tiden". Dessvärre är det svårt att komma ihåg minnet rätt, minnet blir oftast lite suddigt. Fast då kan man å andra sidan lägga till lite smaskiga detaljer och helt plötsligt blir minnet ännu mer fantastiskt.
Ett ögonblick som ligger mig varmt om hjärtat är när vi snorklade utanför Similan Island och fick se haj. Fy tusan vad det var häftigt (ni som känner mig vet att jag har en skräckblandad förtjusning för dessa djur). Det ögonblicket när hajen majestätiskt seglade fram under oss är obetalbart. När vi låg där på ytan och tittade ner på vår haj fick vi även syn på något annat där nere i djupet. Vi dök ner och där låg det en kista full i guldtackor...
Nä, nu tror jag nog att jag la till en smaskig detalj minsann, eller? Jag minns inte så noga faktiskt. Vi behåller minnet så i alla fall tycker jag, det ger lite lyxkänsla till ögonblicket. Som sagt, hajmötet är ett av de ögonblick som ligger mig varmast om hjärtat men sen finns det oändligt många mer, som tex när Mattis friade, när Doris kom till världen eller när Rolf kommer när man ropar.
Sen tycker jag att ordet ögonblick låter konstigt, ögon - blick, man blir inte riktigt klok på ordet. Ögonblink låter bättre tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar