Jag har alltid varit noga med att man måste ha passion i en relation, man måste känna lust till den andra. Jag skulle aldrig kunna leva i en relation bara för att det är bekvämt, livet är alldeles för kort för att det bara ska duga. Sen är det klart att vissa dagar är man stormförälskad i sin partner, och vissa dagar tycker man om dom sådär lite lagom. Men lusten måste ligga där under ytan och pyra, jag får fortfarande pirr i hjärtat när jag sitter och ser på Mattis lite i smyg. Sen finns det forskare som hävdar att man endast kan vara förälskad i samma person i ca två år, det har någonting att göra med att det blir någon kemisk reaktion i kroppen när man blir kär, men då gäller väl det gamla ordspråket att lyckas med kärleken måste man bli kär i samma person flera gånger om. Ni kanske kan tycka att jag är orealistisk och barnslig i mitt sätt att se på kärleken, men jag är en känslomänniska och utan "pirret" mår jag inte bra. Sen tror jag att något som hjälper mig och Mattis i vår relation är att han reser i sitt arbete, för är det något som är bra för att hålla kärleks låga vid liv så är det att få sakna och längta lite emellanåt.
Kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar