torsdag 13 januari 2011
♥ Dag 26 – Mina rädslor
Jag är rädd för det mesta, är en riktig hare. Detta är dock något som kommit dom sista åren, förr var jag modig som en lejon (eller snarare dum som en åsna). De mest våghalsade äventyr gav jag mig an, som tex att hoppa från Polstjärnas mast i inre hamn. Numera är jag som sagt en rädd liten stackare, tycker tex att det är läskigt att köra bil i mörker eller som nu på vintern när det finns risk för halka. Då håller jag ratten i ett krampaktigt grepp samtidigt som jag bildar en lång kö av arga bilister bakom mig då jag helst inte vill köra fortare än 70, förr körde jag rally mellan bilarna i samma körsträcka... Något jag oxå blivit rädd för är att flyga, förr tyckte jag att det var döhäftigt när motorerna durade och planet skakade innan man åkte iväg på startbanan. Nu håller jag Mattis i handen och ber för mitt liv, om jag bara överlever detta skall jag bli en mycket bättre människa, volontärarbeta och skänka mer pengar till behövande människor. När vi flög från New York sist grät jag och var hysterisk tills vi var uppe i luften och hade planat ut, Mattis blev tokig och svor att aldrig mer resa med mig... Något som jag dock alltid varit rädd för är hajar, jag är rädd för hajar i Sverige, t.o.m i badhuset. När jag var liten fick jag för mig att dom svarta linjerna i golvet på bassängen var luckor. Och jämt när jag var ute på det djupaste i bassängen fick jag för mig att "luckorna" skulle öppnas och hajar skulle simma ut. Ja, jag vet, crazy... Men då vill jag påminna er om att varje gång klockan slår lika siffror tex 11:11 eller 22:22 måste jag säga: Stopp, Stopp, Stopp, Stop it, Stop it, Stop it x3 så kanske ni får lite mer förståelse för mitt beteende. Jag låter alltid Mattis sova närmast dörren, för i fall det kommer ett monster käkar han upp honom först och då hinner jag smita (detta är tyvärr sant). Är även väldigt rädd för spöken och har därmed extrem mörker rädsla. Tycker inte om att sova ensam, har alltid larmet på och det gamla svärdet bredvid sängen. Man kan säga att jag är en smått neurotisk människa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar