♥ Dag 27 – Min favoritplats

Sängen, älskar att sova! Dock har vår säng blivit alldeles för trång...
Mattis ligger och sträcker ut sig rejält samtidigt som han stångas med armbågarna och snarkar. Sen ligger Doris med gott om utrymme, hon måste ju ha rejält med plats så hon inte blir för varm. Sen kommer jag som ligger på kanten med ena skinka utanför sängen samt att jag har en liten Rolf sovandes på mina ben. Vi har pratat på att Dorran måste börja sova i egen säng men det är ju så fantastiskt mysigt att ligga och sova med näsan i hennes nacke. Dessutom är det grymt praktiskt på natten när hon vaknar, då är det bara att slänga in tutten i munnen och somna om. Skulle vilja ha en supersize säng där vi kan ligga hela familjen och sträcka på oss utan att "råka" sparka till varandra. Kanske kan man madrassera hela rummet, då kan vi sova fritt i ett varsitt hörn och skulle vi bli kramsjuka är det ju bara att rulla fram till den man behagar krama . Hmmm tål att tänkas på minsann...

♥ Dag 26 – Mina rädslor

Jag är rädd för det mesta, är en riktig hare. Detta är dock något som kommit dom sista åren, förr var jag modig som en lejon (eller snarare dum som en åsna). De mest våghalsade äventyr gav jag mig an, som tex att hoppa från Polstjärnas mast i inre hamn. Numera är jag som sagt en rädd liten stackare, tycker tex att det är läskigt att köra bil i mörker eller som nu på vintern när det finns risk för halka. Då håller jag ratten i ett krampaktigt grepp samtidigt som jag bildar en lång kö av arga bilister bakom mig då jag helst inte vill köra fortare än 70, förr körde jag rally mellan bilarna i samma körsträcka... Något jag oxå blivit rädd för är att flyga, förr tyckte jag att det var döhäftigt när motorerna durade och planet skakade innan man åkte iväg på startbanan. Nu håller jag Mattis i handen och ber för mitt liv, om jag bara överlever detta skall jag bli en mycket bättre människa, volontärarbeta och skänka mer pengar till behövande människor. När vi flög från New York sist grät jag och var hysterisk tills vi var uppe i luften och hade planat ut,  Mattis blev tokig och svor att aldrig mer resa med mig... Något som jag dock alltid varit rädd för är hajar, jag är rädd för hajar i Sverige, t.o.m i badhuset. När jag var liten fick jag för mig att dom svarta linjerna i golvet på bassängen var luckor. Och jämt när jag var ute på det djupaste i bassängen fick jag för mig att "luckorna" skulle öppnas och hajar skulle simma ut. Ja, jag vet, crazy... Men då vill jag påminna er om att varje gång klockan slår lika siffror tex 11:11 eller 22:22 måste jag säga: Stopp, Stopp, Stopp, Stop it, Stop it, Stop it x3 så kanske ni får lite mer förståelse för mitt beteende. Jag låter alltid Mattis sova närmast dörren, för i fall det kommer ett monster käkar han upp honom först och då hinner jag smita (detta är tyvärr sant). Är även väldigt rädd för spöken och har därmed extrem mörker rädsla. Tycker inte om att sova ensam, har alltid larmet på och det gamla svärdet bredvid sängen. Man kan säga att jag är en smått neurotisk människa.

Doris 4 månader

Vad är detta för nåt?

Bäst att undersöka med den där slickgrejen...

Verkar inte så farligt, tror jag tar en rejäl sked.

Hmmmm....

Fy tusan va läskigt, det spottar jag ut direkt!

Kommer du med en sked till? Aldrig i livet!

♥ Dag 25 – En första

En första har vi ju klarat av här på bloggen, både första kyssen och första kärleken. Så vad skall man hitta på nu då? Vad sägs om mitt första jobb.
Under studietiden arbetade jag extra på Restaurang Dalhall som servitris. En arbetsplats som bestod mest av unga partynissar som hellre ville fika och röka än att arbeta, vilket passade mig ypperligt. Där arbetade även mina vänner Tina, Sabina och Claudia, och när vi fyra hamnade på samma arbetspass blev det liv i luckan =) Lite för mycket liv enligt vår chef som försökte fördela oss olika på arbetspassen så mycket som möjligt, dock bytte vi fram och tillbaka med dom andra så vi hamnade tillsammans ändå. De bästa kvällarna var när vi hade Puben öppen och vi stod i baren som kungarna som bestämde (ja ni läste rätt, i och inte framför). Tillsammans hittade vi på drinkar till kvällens drinklista, drinkar som absolut var tvunget till att provsmakas noga av all personal. Mait (vår chef) lät oss alltid hållas när vi hittade på olika teman som baren skulle följa. Men när vi döpte kvällens drink till Lucky Lucks hårda gylf fick hon nog och sa stopp. Men hon var underbar, den bästa chefen nånsin. Saknar dom tiderna ibland minsann.

stoppeli stopp

Bloggpaus pga influensa

♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta

Den här listan blir lång för är det något som jag är så är det en lipsill. Jag grinar nog en gång varje dag, i alla fall nu för tiden (hormoner). Det värsta är den jäkla tvn och då framför allt amerikanska program som Extreme home makeover eller Biggest loser. Producenterna är experter på att bygga upp stämningen med en lät bris av stråkar precis när familjen (med ett barn som har en konstig sjukdom) får nyckeln till sitt nya hus (Move that bus!) eller när en stackars tjockis gått ner fem kilo. Musiken i bakgrunden blir ännu mer vemodig tills att alla i programmet bölar och kramas och säger att det älskar varann till höger och vänster. Då tjuter jag och njuter jag! Romantiska tårdrypande dramer a la Stränder eller Höstlegender är filmer jag älskar att se, att bara få krypa upp i soffa med en gosig filt, en stor godispåse och grina när Hillary Swanks rollfigur i PS I Love you läser breven från sin döde make är underbart minsann. Tyvärr sitter det ofta en make bredvid vid dessa tillfällen som suckar och stönar eller värst av allt... han börjar snacka om en massa oviktiga saker precis som James Graner och Rachel McAdams skall kyssas passionerat i regnet i The notebook. Ja se karlar, de begriper ingenting minsann. Inte ens när man blänger med onda ögat har dom vett att hålla tyst. Det bästa är att helt sonika skicka iväg dom på ett uppdrag innan det är dax för en hjärtskärande stund.

♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre; Part II